Jämlikhet och kvalitet i skolan : hur når vi utmärkta resultat på svenska och finska?

Abstract

År 2013 presenterade författarna en rapport om excellens och jämlikhet i den finländska utbildningen utgående från data i PISA 2009 och ställde frågan ”Kan Finland uppnå målen för både excellens och jämlikhet under det kommande decenniet?” I denna rapport granskar författarna på nytt fem år senare den utmaning som Finland står inför i ljuset av färska PISA-resultat. Det finländska skolsystemet, både de finskspråkiga och de svenskspråkiga skolorna, har genomgående placerat sig högt bland OECD-länderna. Finlands resultat har emellertid sjunkit jämfört med tidigare år, eftersom landet inte har lyckats hålla samma takt som andra länder när det gäller att förbättra resultatet. Att bara jobba hårdare på den inslagna vägen kommer inte längre att ge önskade resultat. Därför granskar den här rapporten forskningsresultatet från PISA 2015 i dess kontext för att ge en insikt i vilka åtgärder olika aktörer inom utbildning bör vidta för att med framgång bromsa upp och så småningom vända den nedåtgående trenden i elevprestationerna. Den grundläggande utbildningen i Finland verkar i en förändrad miljö: antalet elever i skolåldern går ner, andelen som talar ett främmande språk är större än andelen svenskspråkiga i befolkningen och indragningar och sammanslagningar av svenskspråkiga skolor har förekommit. Vissa positiva förändringar finns också, som den nya banbrytande läroplanen. Rapporten lägger även fram förslag på strategiska insatser utifrån analyserna av PISA från 2000 till 2015. Analyserna av elevprestationerna i naturvetenskap, läsning och matematik i PISA-cyklerna sedan 2000 visar att klyftan i det genomsnittliga resultatet mellan elever i finskspråkiga och elever i svenskspråkiga skolor har minskat. Denna minskning har dock kommit till på ett ohållbart sätt i och med att det främst är de finskspråkiga skolornas resultat som blivit sämre, medan de svenskspråkiga skolorna, som från började hade ett lägre genomsnitt, endast marginellt förbättrade sina resultat. Den större jämlikheten har Jämlikhet och kvalitet i skolan således uppnåtts på bekostnad av excellensen. Överlag var naturvetenskap det område där resultaten var bäst i PISA 2015. Svenskspråkiga elever hade ett bättre resultat i matematik, medan finskspråkiga elever hade ett högre genomsnitt i läsning. Det är dags för Finland att börja jämföra resultatet med de bästa länderna, oavsett var de ligger, och inte enbart med OECD-länder. Under sina glansdagar hade Finland poäng i nivå med Singapore som låg etta 2015 och Finland bör kunna uppnå sådana poäng igen. Analyserna av hög- och låg- presterande elever samt pojkar och flickor och deras sociala bakgrund påvisade områden där man kan vidta åtgärder för att minska risken för dåliga resultat samt tidigt börja med uppföljningar vid sämre resultat och bistå med möjligheter till både personlig och akademisk utveckling. Förslaget är att Finland ska arbeta med att förbättra de genomsnittliga poängen inom alla tre kunskapsområden för att uppnå högre genomsnittspoäng med mindre skillnader mellan elever och skolor. Detta ska göras särskilt genom att individanpassa undervisningen och planera för att vid behov kunna sätta in tilläggsresurser på ett effektivt sätt. Det finns positiva tecken på att både finskspråkiga och svenskspråkiga elever fortsätter att lära sig som unga vuxna efter att de slutfört den grundläggande utbildningen. Vikten av samordnade insatser som omfattar Undervisningsministeriet, kommuner, skolor, lärare och föräldrar för optimalt resultat framhävs. Både excellens och jämlikhet bör vara mål för utbildningen under det kommande decenniet utan att ge avkall på någondera.