”Jag studerar gärna svenska men är inte nöjd med det jag kan” : motivation, attityder och färdigheter i svenska hos finska universitetsstudenter

Abstract

I den studie som presenteras här undersöks vilka färdigheter finskspråkiga universitetsstudenter har i svenska och vilken syn de har på språket. Precis som alla finskspråkiga studenter på yrkeshögskolan (se Juurakko-Paavola i denna volym), går alla finskspråkiga universitetsstudenter en obligatorisk kurs1 i svenska som leder till den s.k. språkexamen för statsförvaltningen (se vidare Juurakko-Paavola & Palviainen i denna volym, samt nedan). Vi har båda erfarenhet som svensklärare på dessa kurser och i samma veva som språklagen förnyades 2004 och språkkraven för språkexamen konkretiserades (se Elsinen och Juurakko-Paavola 2006), noterade vi att studenternas färdigheter i svenska ganska snabbt verkade ha försämrats. Vid denna tidpunkt blev också provet i svenska i studentexamen på gymnasiet frivilligt och vi anade att detta skulle få negativa konsekvenser för färdighetsnivån i svenska när studenterna som valt att inte skriva provet kom till våra kurser på universitetet. För att ”ta tempen” på situationen, genomförde vi under läsåret 2006–2007 en kartläggningsstudie vid Jyväskylä universitet. 2 Syftet med studien var att fastställa hur pass bra studenternas svenska var då de inledde den obligatoriska kursen i svenska samt deras attityder till och motivation för att läsa svenska. Totalt deltog 776 studenter från universitetets alla sju fakulteter i undersökningen som innebar att svara på en enkät samt att skriva en uppsats på svenska. Sjuttio uppsatser från var och en av de sju fakulteterna bedömdes för att avgöra studenternas färdighetsnivåer. Det är dessa 490 studenters skriftliga färdigheter samt deras åsikter som de återspeglas i enkätsvaren som skall analyseras närmare nedan.