Finländska svensklärares undervisningspraktiker och deras samband med elevers inlärningsresultat

Abstract

Lärarens val av undervisningspraktiker spelar en avgörande roll för elevers inlärningsresultat. I lärarkognitionen ingår förmågan att på adekvata sätt styra och handleda elevens inlärningsprocess och utvärdera dess utgång med livslångt lärande som huvudsyfte. I artikeln kartläggs och analyseras vilka samband som finns mellan undervisningspraktiker och elevers inlärningsresultat i svenskans långa lärokurs i slutet av den grundläggande utbildningen. Materialsamplet härstammar från den finländska nationella utvärderingen från 2013 och omfattar 1679 elever och 98 lärare, vars respons genomgick en fördjupad analys. Ur analysen framgick en tämligen traditionell bild av lärarnas arbetssätt. Vissa tidsenliga undervisningspraktiker som muntlig parövning var vanliga, medan bedömningsmönstren tedde sig relativt traditionella med skriftlig produktion i fokus. I princip uppskattade lärarna dock allmänna pedagogiska mål, t.ex. att växa som människa och att bemöta andra kulturer. En del signifikanta samband upptäcktes mellan arbetssätt och elevers språkfärdigheter. Skolundervisningens betydelse var tydligare för pojkar än för flickor. Barn till högre utbildade föräldrar gynnades mest av tidsenliga arbetssätt. Sammanfattningsvis rekommenderas en fortsatt förnyelse av svenskundervisningens praktiker genom pedagogiskt motiverad användning av informationsteknologi och utökande av autentiskt språkbruk i genuina möten eller på distans. I synnerhet bör pojkar och barn till dem som inte tagit studentexamen beaktas.