Är snällhet pedagogiskt relevant? : en undersökning av klasslärares uppfattningar om snällhet i skolvärlden

Abstract

Snäll är ett adjektiv som används med ett brett innehåll och tolkas beroende på kontexten men mycket lite vetenskaplig forskning har bedrivits kring begreppet. Den forskning som där ordet nämns är nästan uteslutande genusrelaterad eller handlar om elevers uppfattningar om lärare. Den här undersökningen fokuserar på den pedagogiska relevansen av begreppet och åtta finlandssvenska klasslärarens uppfattningar och åsikter om att vara snäll eller bete sig på ett snällt sätt i skolvärlden. Som bakgrund diskuterar jag dels en moralfilosofisk synvinkel utgående från den klassiska dygdetiken, dels snällhet i en sociokulturell kontext. Undersökningen omfattar en innehållsanalys av transkriberade semistrukturerade intervjuer med åtta lärare i årskurserna 1-6 våren 2012. Frågeställningar med inriktning på fostringsarbetet i den finländska skolan och finlandssvenska klasslärares åsikter och uppfattningar: Hur förstår klasslärarna i undersökningen snällhet? Hurudana är snälla elevers och snälla lärares egenskaper enligt klasslärarna i undersökningen? Vilka åsikter har klasslärarna om snällhet som mål för fostran? Och hur intressant är snällhet utifrån en moralpedagogisk, i synnerhet en dygdetisk, synvinkel enligt lärarnas åsikter? Klasslärarna beskrev äkta snällhet som en dygd men en överdriven form som en last med innebörden undergiven. I en värld där rätt och fel flyter, eleverna är kritiskt tänkande individer som är medvetna om sina rättigheter, är läraren en av de vuxna som deltar i elevens socialiseringsprocess, med målsättningen att eleven ska klara sig och må bra som vuxen och för att, i slutändan, skapa ett gott samhälle.