Kroppsbild och ätbeteende bland unga idrottande kvinnor

Linnaila, C. 2017. Kroppsbild och ätbeteende bland unga idrottande kvinnor. Institutionen för idrottsvetenskaper, Jyväskylä universitet, pro gradu -avhandling i idrottspedago-gik, 57 sidor, 2 bilagor. Huvudsyftet med denna undersökning var att redogöra för kroppsbilden och ätbeteendet bland unga idrottande finländska flickor och kvinnor. Målet var att få fram attityder till den egna kroppen och ätandet bland idrottare inom olika grenar och på olika nivå, samt ifall attityderna skiljde sig mellan idrottarna inom de olika grenarna. Dessutom ämnades ta reda på ifall det existerar missnöje med den egna kroppen, oro för kroppsformen och/eller -vikten, samt ifall de idrottande kvinnorna begränsar sitt ätande på något sätt. Undersökningen var en kvantitativ tvärsnittsstudie och materialet samlades in med hjälp av en enkät under våren 2016. Enkäten bestod av en bakgrundsuppgiftsblankett och den finska versionen av EDE-Q -enkäten. EDE-Q (Eating Disorders Examination Quest-ionnaire) är en internationellt använd, validerad mätare för ätstörningsbeteenden (Black & Wilson 1996). Sammanlagt 122 flickor eller kvinnor i åldern 15–30 år från idrottsaka-demierna i Helsingforsnejden och i Jyväskylä deltog i undersökningen och besvarade enkäten. Idrottarna representerade fem olika grenar, av vilka två grenar räknades som estetiska grenar (n=62) och de tre andra som övriga grenar (n=60). Materialet analyserades med hjälp av IBM SPSS Statistics 22 -statistikprogrammet. Undersökningsmaterialet beskrevs med hjälp av korstabulering och jämförelser mellan olika gren-, ålders- eller nivågrupper gjordes med oberoende t-test eller variansanalys. Sambanden mellan olika variabler undersöktes med hjälp av Pearsons korrelationskoefficient. Resultaten visade att oro för den egna kroppen och det egna ätandet var statistiskt signifikant oftare förekommande bland de idrottande flickorna och kvinnorna inom de estetiska grenarna jämfört med de övriga grenarnas idrottare. Den del av ätstörningsbeteendet som var vanligast förekommande för alla de undersöktas del var oron relaterad till kroppsformen och -vikten, medan oron för ätandet eller begränsningen av ätandet inte var lika vanligt. Majoriteten (71%) av de undersökta fick ändå låga poäng i EDE-Q, vilket indikerar att de flesta inte hade några problem relaterade till ätandet eller kroppsbil-den. Det påträffades ett statistiskt signifikant samband mellan bantning och högre poängantal i enkäten. De idrottare som tränade mängdmässigt mer än 15 timmar i veckan fick statistiskt signifikant högre poäng i EDE-Q än de idrottare som tränade mindre än 15 timmar i veckan. 15–16-åriga idrottande flickorna oroade sig mindre för sin kropp och sitt ätande än de äldre idrottarna, men denna skillnad var inte signifikant, även om trenden var lika i alla de olika underkategorierna i EDE-Q -enkäten. De resultat man fick från denna undersökning är rätt långt i linje med tidigare undersökningar som undersökt kroppsbild eller ätstörningsbeteende bland kvinnor i olika åldrar i olika länder. Många av de tidigare studierna har ändå haft en annan eller bredare åldersgrupp, undersökt kvinnor eller flickor som inte idrottar eller lever i en annan kultur, och således är de inte direkt exakt jämförbara med de finländska unga idrottande kvinnorna i min undersökning. Det finns alltså skäl till vidare forskning med EDE-Q i Finland. Nyckelord: kroppsbild, ätbeteende, ätstörningsbeteende, idrottare